Bokhundar, bokkatter, bokhamstrar … ja, varför inte?

Ska vi prata lite mer om läsning ett tag? Innan jag sätter mig på tåget och far till Skövde och försöker vara representativ (jag har packat mina pumps, herregud, det är åratal sen jag använde dem sist!).

Häromdagen snubblade jag över den här nyheten. Särskilt utbildade hundar ska användas för att öka barns läslust. Tanken är att hunden ska vara en kravlös lyssnare medan barnet högläser. Och alla som umgåtts med hundar vet att de är väldigt bra på att lyssna, eller i alla fall se ut som att de lyssnar.

Min spontana reaktion var: Vilken fantastisk idé!
Dels för att jag faktiskt tror att det kan funka, att läsa för en hund är inte hälften så skrämmande som att läsa för en människa, dels för att jag tycker att allt som för djur och människor närmare varandra är bra grejer. Det är en fin bieffekt av det här, att barn lär sig umgås med och värdesätta djur

Själv har jag en bokkatt här hemma som visserligen inte är världens bästa lyssnare, men som sprider ett fantastiskt lugn omkring sig. Det är svårt att vara stressad med en spinnande katt i knäet. Jag tror faktiskt att alla djur, oavsett art, kan ha en positiv inverkan på barns, och vuxnas, utveckling. Och innan någon börjar hojta om allergiker, så finns det faktiskt djur som är allergivänliga. Varför inte läsa för en sköldpadda, eller en leguan, eller en undulat? 

Annons

Om Camilla Jönsson

Författare, litteraturkritiker och skrivarkursledare
Detta inlägg publicerades i böcker, katten, läsandet och märktes , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s