Att finna lugnet mitt i bruset

I tisdags berättade jag om mina skrivplatser på Debutantbloggen, och kunde konstatera att jag numera ofta håller mig till mitt skrivrum hemma. Dels beror det väl på att skrivandet är mer som ett jobb nuförtiden, jag tjänar ju faktiskt pengar på det, men dels handlar det om vanlig jäkla lathet också. Jag drar mig för att gå utanför dörren, eftersom jag tycker att det är onödigt. Jag kan ju lika gärna skriva hemma.

Annat var det förr. När jag var i tjugoårsåldern var jag en dedikerad caféskrivare, som satt på lokal och skrev minst två gånger i veckan. Orsakerna var flera, men jag tror att det började med Natalie Goldbergs bok Skriva med kropp och själ. Jag läste den första gången samtidigt som jag pluggade i Lund och i boken har hon flera kapitel som handlar just om att skriva på andra platser än hemma. Eftersom jag själv var omgiven av mysiga caféer var jag förstås tvungen att prova.

Ett halvår senare flyttade jag till Åsa folkhögskola och upptäckte att det fanns fler som gillade att sitta på caféer och skriva. Vi var ett gäng som tog bussen in till Katrineholm minst en gång i veckan för att skriva och diskutera texter. Sultans konditori blev snabbt ett favorittillhåll.

När jag senare började plugga litteraturvetenskap i Kristianstad fick jag plötsligt massor med caféskrivtid. Jag bodde inte i stan utan pendlade till varje föreläsning. Det betydde att jag ofta hade tid över före eller efterföreläsningarna innan bussen hem avgick. Tid som jag förstås kunde använda till att skriva. Kom jag på förmiddagarna var det te och fralla på café Påtår som gällde, på eftermiddagarna te och scones på Café Tea Pot, där man fick en hel kanna te av valfri sort (och de har extremt många sorter att välja mellan). Jag skrev enorma mängder text på de där caféerna.

När jag först flyttade till Halmstad var ett bra skrivcafé bland det första jag spanade efter. Tyvärr finns inget av de jag fastnade för kvar i dag, och de senaste åren har det varit glest mellan caféskrivsessionerna. Då och då tar jag och min sambo en bokfika, men även om det är mysigt är det ändå inte riktigt samma sak.

Men jag tänkte att jag skulle bättra mig nu. Lite miljöombyte är kanske precis vad min lätt desorienterade skrivarhjärna behöver just nu. Lite flödesskrivande i anteckningsboken, öppen för vilka idéer som helst. Det är något särskilt som händer när jag skriver på café. Bruset och bullret gör liksom att jag lättare koncentrerar mig, jag skärmar av och går in i min egen bubbla. Förresten ska man inte underskatta effekten av att muta sig själv till skrivande med hjälp av chokladbakverk. För mig funkar det varje gång.

Om Camilla Jönsson

Författare, litteraturkritiker och skrivarkursledare
Detta inlägg publicerades i Fika, Inspiration, Kreativitet, skrivandet, Skrivtips och märktes , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att finna lugnet mitt i bruset

  1. Katja skriver:

    Kaféer är bra trevliga att sitta på, både att skriva och läsa. Ska nog ta och börja med det där igen. Finns ju så himla många att sätta sig på också. Kan inte slå fel! Lät väldigt mysigt med bokfika med sambon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s