Var läser ungdomarna?

Ja, det ska vara ”var” och inte ”vad”. För det är faktiskt en nästan lika viktig fråga. Var läser dagens ungdomar? Hemma? I skolan? På bussen? Tunnelbanan? Café? Läser de över huvud taget frivilligt? Jag vet ju att det finns de som gör det, men de verkar vara i minoritet numera.

Jag har funderat på det här efter att jag lyssnade på Martin Widmark på bokmässan. Han är initiativtagare till projekten En läsande klass som vill förbättra läsförståelsen hos barn och unga. Enligt Widmark är det endast möjligt om skolan verkligen börjar sätta läsning och läsförståelse i fokus. Det räcker inte med att barnen kan ljuda orden, de måste kunna skapa ett sammanhang runt texten, de måste kunna läsa mellan raderna för att till fullo begripa textens innehåll. Och många kan inte det i dag.

Han menar också att det är orealistiskt att förvänta sig att unga frivilligt ska välja bort digitala och sociala medier till förmån för läsning av skönlitteratur. Vill vi att unga ska läsa mer måste det i högre grad ske på skoltid. Och jag håller med honom. Läsandet är för viktigt för att lämnas åt slumpen, själva läsförståelsen är för viktig. Och den uppnår du bäst genom att ha någon att prata om texten med. I skolan, och utanför.

Fast långt ifrån alla unga har föräldrar som är pigga på att prata om böcker med dem, och det är förstås en del av problemet. Om inte vuxna läser för nöjes skull kan vi inte förvänta oss att unga ska göra det heller. Det borde kanske införas lässtunder på jobbet, för vuxna som inte hinner läsa hemma?

Jag tycker verkligen att mer lästid i skolan är en toppenbra idé, särskilt i kombination med ett aktivt arbete för läsförståelse, men det får inte stanna vid det. Det finns en risk att läsandet bara blir ännu ett skolämne i stället för något du ägnar dig åt frivilligt. Jag tänker att målet för all läsfrämjande verksamhet ändå måste vara just det, att få unga såväl som vuxna att frivilligt välja boken framför andra medier. För att du känner dig hemma i texten, för att det ger dig något som andra medier inte kan, för att det breddar dina perspektiv. För att det är kul, helt enkelt.