I går fick jag ett gäng äldre damer att läsa ungdomslitteratur. Det var riktigt givande och kul att höra att de fått ut så mycket av läsningen. För egentligen är det väl ganska löjligt det där med åldersbeteckning på böcker? Som om en sextioåring inte skulle kunna leva sig in i hur det är att vara fjorton.
Märkligt nog är det ingen som tycker det är särskilt konstigt att det mest är vuxna som skriver barn- och ungdomsböcker. Som om vi hade en egenskap andra ”vanliga” vuxna inte har. Jag tror inte att det är så. Jag tror att alla har den där förmågan att kunna leva sig in i andra, oavsett ålder.
Nej, fram för mer öppenhet i litteraturen! Våga gå förbi vuxenhyllan och vidare till barn- och ungdomsavdelningen. Våga plocka upp en bilderbok som känns spännande fast du nyss börjat på högstadiet. Och våga ge dig på en ambitiös diktsamling även om fortfarande går i femman. Vill du läsa så kan du läsa. Det är inte konstigare än så.
Köpte för flera år sedan en bok till min dotter (från ungdomshyllan). En då okänd för mig, titel och författare. Den hette ” Låt den rätte” … av Ajvide… Började läsa och resten är historia.
Haha, ja så kan det gå. 🙂
Hej igen! Vill bara tala om att jag använde din rubrik i en mening i mitt senaste inlägg… Såg detta efteråt. Hoppas du inte misstycker !
Helt okej för mig.