Ett slut så här alldeles i början

Jo, men visst blev det långt om länge ett slut på den där spökhhistorien. I fredags skrev jag klart den. Eller jag tror in alla fall att det är ett slut. Funderade lite på att lägga till någon sorts epilog för att liksom knyta samman slutet med början, men nu när jag tittar på det jag redan skrivit igen så känns det onödigt. Det slut som finns räcker, jag behöver inte förklara mer.

För det är ju lite av en konst det där att sluta i tid. Att inte trötta ut varken läsaren eller sig själv med långa förklaringar som egentligen inte tillför så mycket. För mig är slutet på en berättelse ett ställe där jag kan lämna mina karaktärer med gott samvete utan att behöva oroa mig för dem. Jag vet att de kommer att klara sig alldeles utmärkt på egen hand. Lite trötta och omskakade kanske, men ändå okej. Redo att gå vidare mot något nytt.

I lördags städade jag alla bokhyllorna (7 stycken) och i går städade vi resten av lägenheten, samt handlade en massa ny fräsch mat. Så det känns verkligen som att jag också är i startgroparna för något nytt nu, och förhoppningsvis betyder det att komma igång med redigeringen av bok nummer två. Det känns både läskigt och ganska spännande.

Om Camilla Jönsson

Författare, litteraturkritiker och skrivarkursledare
Detta inlägg publicerades i böcker, Kreativitet, Romaner, Skräck, skrivandet, Skrivprocessen, Ungdomslitteratur och märktes , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s