Att erkänna sig besegrad

Jag gav upp de där novellerna, i alla fall för stunden. Jag skrev en som blev ganska bra, skrev en till som jag vrider och vänder och brottas med utan att den blir riktigt bra, och så har jag en till som inte ens verkar bli färdigskriven på grund av noll inspiration och lust.

Och det är väl just det det handlar om. Lusten. Det är aldrig ett gott tecken när något känns tråkigt att skriva. Det är inte det att jag kört fast, eller att det går trögt. Det är bara inte roligt. Jag går inte igång på berättelsen längre.

Så jag la den åt sidan och tog tag i ett annat projekt i stället, något som kanske, kanske blir en uppföljare till Det går bara inte. Och just nu känns det väldigt roligt, även om jag inser att jag har mycket arbete framför mig om det verkligen ska bli en bok.

Om Camilla Jönsson

Författare, litteraturkritiker och skrivarkursledare
Detta inlägg publicerades i böcker, Det går bara inte, Inspiration, Noveller, skrivandet, Skrivprocessen, Ungdomslitteratur och märktes , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s