Hur blev du författare?

Hur blev du författare? Det är en av de vanligaste frågorna jag får när jag gör författarbesök eller håller workshops.

Ja, hur gick det egentligen till? Allt började förstås med att jag skrev en bok. En hel bok. Som jag sen arbetade om och finslipade tills den blev så bra som jag kunde få den. Även om en ibland hör historier om författare som blivit antagna med bara en halv bok färdig, eller kanske bara ett synopsis, så hör det till undantagen. Vill du ha en reell chans att bli antagen så måste du skriva hela boken och jobba igenom den noggrant. Att vara otålig lönar sig inte. Gå hellre igenom texten en gång för mycket än en gång för lite. Jag jobbade igenom Det går bara inte fler gånger än jag orkar komma ihåg innan den blev tillräckligt bra.

Steg två var förstås att skicka runt manuset till förlag. Japp, jag gick den långa hårda vägen. Jag ringde inte i förväg för att kolla om förlaget var intresserade, jag mejlade dem inte på förhand och gav dem ett synopsis. Därmed inte sagt att det är en dålig idé att göra så, men jag är alldeles för blyg för att jobba på det sättet. I stället stoppade jag hela luntan med mitt utskrivna pappersmanus i ett vadderat kuvert, bet ihop och betalade det svindyra portot och hoppades på det bästa.

Och det gick ju bra. Jag kom igenom det där berömda nålsögat. Tre veckor efter att jag skickat iväg manuset ringde B. Wahlströms upp och berättade att de var intresserade av att ge ut. Vi bokade ett möte och ett par veckor senare åkte jag ner till Malmö (de hade en förlagsfilial där på den tiden) och träffade en redaktör. Vi pratade om mitt manus och jag fick tips på hur jag skulle arbeta vidare med det. Sen åkte jag hem och gjorde just det och skickade sen tillbaka manuset. Det fick grönt ljus och vi skrev kontrakt.

När jag förra våren skickade in mina två lättlästa manus till Hegas förlag såg processen ungefär likadan ut. Jag hade inte haft någon kontakt med förlaget på förhand och manusen hamnade i samma stora hög som alla andra spontant inskickade.

I dag när bokutgivningsklimatet ser ganska annorlunda ut mot förr är det här sättet att bli publicerad kanske inte länge det vanligaste. Men för mig var det alltid den enda vägen som räknades. Jag känner mig fortfarande ganska ödmjuk inför hela grejen med publicering. Det känns stort att det finns förlag som tycker att mina berättelser är värda att satsa på.

Annonser

Om Camilla Jönsson

Författare, litteraturkritiker och skrivarkursledare
Det här inlägget postades i debutant, Det går bara inte, Romaner, skrivandet, Skrivprocessen, Skrivtips, Ungdomslitteratur och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s