Efter att du har skrivit klart …

Förra onsdagen satt jag med en liten härlig skrivargrupp och pratade en massa om redigering, det vill säga efterarbetet med en text. Egentligen var väl tanken att vi skulle producera text under de där två timmarna, men det gör vi ju massor av nästan varje gång vi träffas. Så i stället blev det ett samtal om det som kommer efteråt.

För jag tror att alla som på allvar gillar att skriva någon gång måste stanna upp i skrivandet och fråga sig vad det egentligen ska bli av all text. Ska den bara ligga i byrålådan, eller ska det bli något mer?

Det är för all del inget fel på byrålådan, vare sig den är fysisk eller digital. Min är full av texter som aldrig kommit längre, texter som varit övningar, eller skrivna mest på skoj. Men vill jag att mina texter ska bli mer än det så krävs det redigering. Det krävs ett efterarbete, och för min del är det helt nödvändigt för att det över huvud taget ska bli en bok.

När jag skriver mina första utkast är jag väldigt tillåtande. Jag har en ungefärlig plan, men jag är också öppen för infall. Ibland visar sig de där infallen vara genialiska och de blir en bärande del av berättelsen. Ibland är de bara villospår som jag måste rensa bort när själva skrivandet är klart. Det går sällan att veta vad som är vad på förhand.

Jag gör ofta flera omgångar med redigering. Först en grov genomgång där jag gör ganska kraftiga ändringar, tar bort stora stycken, stryker hela scener och till och med kapitel. När det är gjort måste jag lappa ihop berättelsen igen, så att det inte ska synas att jag tagit bort något. Andra redigeringsomgången går ut på att kontrollera så att det verkligen blivit rätt, att det inte finns några rester kvar av det som kasserats. Först när det är gjort vågar jag visa fram manuset för andra.

Sen går jag igenom igen och igen, tills det bara är smågrejer kvar att pilla på. Då vet jag att det börjar bli bra.

Det kan vara en lång och ganska tidskrävande process, men texten blir alltid bättre på grund av det. Är det inte svårt att kasta så mycket? undrar någon. Ja, och nej. Vid det här laget har jag fått en ganska osentimental inställning till mina texter. Och det går alltid att spara tidiga versioner i datorn, om jag skulle ångra mig och vilja sätta tillbaka något jag tagit bort.

Annonser

Om Camilla Jönsson

Författare, litteraturkritiker och skrivarkursledare
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s