När inspirationen tryter

De senaste veckorna har jag ärligt talat haft väldigt liten lust till att skriva. Jag har till och med gått och funderat på om det är dags att skita i det här nu och skaffa mig ett riktigt jobb. Ett sånt med fasta tider och fast lön där någon säger åt mig vad jag ska göra i stället för att jag måste hitta på allt själv hela tiden.

Jag har haft såna perioder förr, jag vet det. Och jag vet att de ger med sig med tiden. Men det är ändå jobbigt. För jag kan ju inte bara sluta skriva för att jag inte har lust längre. Det ligger ett halvfärdigt manus i datorn, som nog faktiskt har potential till att bli en rätt häftig bok. Om jag får ordning på det det vill säga. Och det är väl det som är problemet just nu, att jag inte känner att jag har ordning på mina grejer.

Jag vet redan nu att manuset kommer att behöva omarbetas en hel del, och att mycket av det jag redan skrivit kommer att behöva strykas eller skrivas om. Men det är egentligen okej. Nästan alla mina manus är såna, de blir aldrig riktigt bra förrän jag fått gå igenom och ändra en massa minst två gånger.

Jag vet allt det där, men ändå så gnager tvivlen i mig. Varför håller jag på med den här galenskapen?

Samtidigt håller jag på att läsa Elizabeth Gilberts bok Stor magi, och hon ger i alla fall svar på en del av frågorna. Jag håller på med det här för att det trots allt är det bästa jag vet. Till och med när inspirationen tryter och jag hellre vill kolla på snygga modellhästar än att skriva, så vet jag att jag måste fortsätta. I alla fall lite grann. Några meningar bara, en halv sida … något, vad som helst.

I går ägnade jag nästan en hel dag åt att göra allt annat än att skriva. Jag skrev någon mening, lämnade sen manuset och gjorde något annat, skrev en mening till, lämnade, kom tillbaka och skrev lite till, och så höll jag på. Det var först mot slutet av arbetsdagen, runt klockan fyra, som jag hittade något sorts flyt och lyckades skriva över en sida.

I dag känns det som att det kommer att bli ungefär samma. Men jag försöker att inte göra så stor grej av det. Så här är det ibland. Det hör till. Jag vet att det går ändå. Det är bara till att skriva en mening, bara en. Och sen kanske en till, och en till, och en till …

Annonser

Om Camilla Jönsson

Författare, litteraturkritiker och skrivarkursledare
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s