Tillbaka i skolbänken

Det är över tio år sen jag gick någon sorts skrivutbildning senast, men i höst är det dags igen. Efter lång och intensiv betänketid så bestämde jag mig till slut för att söka till skrivpedagoglinjen vid Skurups folkhögskola, och i förra veckan fick jag veta att jag kommit in på utbildningen.

Jag har i många år trott att jag inte behövde en skrivpedagogutbildning. Jag har trots allt jobbat med att lära ut skrivande i snart 13 år. Men sen tänkte jag ett varv till och ångrade mig. Som barn- och ungdomsboksförfattare ser mina skrivworskshops något annorlunda ut från de skrivarcirklar för vuxna som jag började undervisa på. Och jag har kommit fram till att jag behöver fler verktyg. Mina workshops är förvisso rätt bra som de är, men jag tror ändå att det går att höja kvalitén ytterligare.

Så därför sätter jag mig i skolbänken igen. Det ska bli riktigt spännande faktisk och kul att få jobba med skrivande i en större grupp igen. Det var ett tag sen.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Flexibilitet

Det är runt 24 – 28 grader varmt i Halmstad just nu, och helt ärligt känns det som slöseri att sitta inne och skriva när det är så vackert väder ute. Så jag sitter på balkongen i stället, bakom ett solskydd som består av ett lakan och som ändå släpper igenom tillräckligt med ljus för att det ska bli irriterande blänk i datorskärmen.

Men jag sitter här ändå, för vem vet när jag får tillfälle till det nästa gång. Och det går rätt okej, fast det är varmt och jag fortfarande inte har så värst mycket lust. Det känns mer än lovligt konstigt att sitta och försöka skriva läskiga berättelser i solsken, men det går det också. Det är liksom mitt jobb att försöka få det att funka ändå.

Man måste vara lite flexibel i det här yrket.

Det finns de som hävdar att de bara kan skriva på en speciell plats, kanske också enbart vid vissa tider på dygnet. Jag tycker att det låter opraktiskt. Jag kan faktiskt skriva lite var som helst, när som helst. Jag har skrivit på tåg, på bussar, på caféer och bibliotek och hotellrum och ja, på balkonger. Jag skaffade mig min första laptop just för att kunna vara flexibel. För att kunna ta arbetet med mig, om jag ville.

Och nånstans är det ju också ett privilegium, det här att själv kunna välja sin arbetsplats för dagen. Så varför inte balkongen?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

När inspirationen tryter

De senaste veckorna har jag ärligt talat haft väldigt liten lust till att skriva. Jag har till och med gått och funderat på om det är dags att skita i det här nu och skaffa mig ett riktigt jobb. Ett sånt med fasta tider och fast lön där någon säger åt mig vad jag ska göra i stället för att jag måste hitta på allt själv hela tiden.

Jag har haft såna perioder förr, jag vet det. Och jag vet att de ger med sig med tiden. Men det är ändå jobbigt. För jag kan ju inte bara sluta skriva för att jag inte har lust längre. Det ligger ett halvfärdigt manus i datorn, som nog faktiskt har potential till att bli en rätt häftig bok. Om jag får ordning på det det vill säga. Och det är väl det som är problemet just nu, att jag inte känner att jag har ordning på mina grejer.

Jag vet redan nu att manuset kommer att behöva omarbetas en hel del, och att mycket av det jag redan skrivit kommer att behöva strykas eller skrivas om. Men det är egentligen okej. Nästan alla mina manus är såna, de blir aldrig riktigt bra förrän jag fått gå igenom och ändra en massa minst två gånger.

Jag vet allt det där, men ändå så gnager tvivlen i mig. Varför håller jag på med den här galenskapen?

Samtidigt håller jag på att läsa Elizabeth Gilberts bok Stor magi, och hon ger i alla fall svar på en del av frågorna. Jag håller på med det här för att det trots allt är det bästa jag vet. Till och med när inspirationen tryter och jag hellre vill kolla på snygga modellhästar än att skriva, så vet jag att jag måste fortsätta. I alla fall lite grann. Några meningar bara, en halv sida … något, vad som helst.

I går ägnade jag nästan en hel dag åt att göra allt annat än att skriva. Jag skrev någon mening, lämnade sen manuset och gjorde något annat, skrev en mening till, lämnade, kom tillbaka och skrev lite till, och så höll jag på. Det var först mot slutet av arbetsdagen, runt klockan fyra, som jag hittade något sorts flyt och lyckades skriva över en sida.

I dag känns det som att det kommer att bli ungefär samma. Men jag försöker att inte göra så stor grej av det. Så här är det ibland. Det hör till. Jag vet att det går ändå. Det är bara till att skriva en mening, bara en. Och sen kanske en till, och en till, och en till …

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Efter att du har skrivit klart …

Förra onsdagen satt jag med en liten härlig skrivargrupp och pratade en massa om redigering, det vill säga efterarbetet med en text. Egentligen var väl tanken att vi skulle producera text under de där två timmarna, men det gör vi ju massor av nästan varje gång vi träffas. Så i stället blev det ett samtal om det som kommer efteråt.

För jag tror att alla som på allvar gillar att skriva någon gång måste stanna upp i skrivandet och fråga sig vad det egentligen ska bli av all text. Ska den bara ligga i byrålådan, eller ska det bli något mer?

Det är för all del inget fel på byrålådan, vare sig den är fysisk eller digital. Min är full av texter som aldrig kommit längre, texter som varit övningar, eller skrivna mest på skoj. Men vill jag att mina texter ska bli mer än det så krävs det redigering. Det krävs ett efterarbete, och för min del är det helt nödvändigt för att det över huvud taget ska bli en bok.

När jag skriver mina första utkast är jag väldigt tillåtande. Jag har en ungefärlig plan, men jag är också öppen för infall. Ibland visar sig de där infallen vara genialiska och de blir en bärande del av berättelsen. Ibland är de bara villospår som jag måste rensa bort när själva skrivandet är klart. Det går sällan att veta vad som är vad på förhand.

Jag gör ofta flera omgångar med redigering. Först en grov genomgång där jag gör ganska kraftiga ändringar, tar bort stora stycken, stryker hela scener och till och med kapitel. När det är gjort måste jag lappa ihop berättelsen igen, så att det inte ska synas att jag tagit bort något. Andra redigeringsomgången går ut på att kontrollera så att det verkligen blivit rätt, att det inte finns några rester kvar av det som kasserats. Först när det är gjort vågar jag visa fram manuset för andra.

Sen går jag igenom igen och igen, tills det bara är smågrejer kvar att pilla på. Då vet jag att det börjar bli bra.

Det kan vara en lång och ganska tidskrävande process, men texten blir alltid bättre på grund av det. Är det inte svårt att kasta så mycket? undrar någon. Ja, och nej. Vid det här laget har jag fått en ganska osentimental inställning till mina texter. Och det går alltid att spara tidiga versioner i datorn, om jag skulle ångra mig och vilja sätta tillbaka något jag tagit bort.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ny bok i oktober!

Äntligen kan jag visa fram omslaget till nästa bok om Agnes och Noel! Den kommer i oktober och heter ”Bottenlös”. Som de flesta redan vet har jag inspirerats av berättelser och sägner från min hemtrakt då jag skrivit böckerna om Agnes och Noel, och ”Bottenlös” är inget undantag. Den här gången är det en av de otäckaste berättelserna jag vet från den trakten, nämligen den om Hölamannen. Vem han är och vad han har för sig får ni läsa om i nästa bok.

Så här kommer omslaget att se ut. Läskigt, eller hur?

Här är en bild på Hölamannen, så som han sägs se ut. Den här målningen  fanns på väggen i skolan där jag gick som barn. Ganska otäck att titta på när man var sådär sju år gammal.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Läsnoja

En annan fråga jag nästan alltid får när jag är ute på författarbesök är vilken min favorit författare/bok är. Jag tycker att det är en jättesvår fråga att svara på. Jag läser ju så himla mycket, hela tiden. Mellan 80 – 100 böcker om året brukat det bli (nej, jag skämtar inte, jag läser så mycket).

Jag läser böcker i alla möjliga genrer och av alla möjliga författare. Långa böcker, korta böcker, böcker för vuxna och böcker för barn och unga. Anledningen till att jag läser dem är många. Vissa bara vill jag läsa, för att det är en bok som jag verkligen tror är bra, eller av en författare som jag brukar gilla. Men jag läser också mycket för att lära mig mer om att skriva. Jag läser till exempel många lättlästa böcker, eftersom jag är nyfiken på hur andra författare skriver när de måste hålla det enkelt. Jag läser böcker för 9 till 12-åringar för att jag själv skriver såna och vill bli bättre på det.

Jag läser en hel del böcker för att jag är nyfiken. Det kan vara en bok som det snackats mycket om och som jag vill läsa själv för att se om den verkligen är så bra som alla säger (ibland är de det, ibland inte). Jag läser böcker av författare som jag känner eftersom det är kul att se vad de har för sig.

Jag har för länge sen slutat att vara rationell när det gäller läsandet. Ofta har jag mer än en bok på gång samtidigt och växelläser lite. Jag har nästan alltid en bok liggande bredvid datorn som jag läser lite i när datorn kärvar eller jag bara behöver ta en paus i skrivandet. Om jag känner för att låna fem nya böcker från biblioteket fast jag redan har fem olästa liggande hemma, så gör jag det.

För läsning är liksom både nöje och dödligt allvar för mig. Jag måste läsa, jag mår inte bra annars. Och ibland är det jobbiga böcker, såna som man måste kämpa sig igenom, fast de egentligen är bra. Andra gånger är det lätta böcker som man flyger igenom. Men alla är lika mycket värda.

Egentligen skulle jag kunna säga att alla böcker är mina favoritböcker. Jag älskar böcker som gör det som böcker ska, nämligen att få mig att se världen ur någon annans ögon en stund. Som låter mig vara med på äventyr som jag annars aldrig skulle få uppleva, eller ta mig till platser som jag annars aldrig skulle besöka.

Och det är precis därför du ska läsa böcker. För att det gör dig till en större människa.

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att börja på något nytt

En av de vanligaste frågorna jag får när jag är ute på författarbesök är hur lång tid det tar att skriva en bok. Jag svarar att det är olika. Min första bok tog till exempel mycket längre tid att skriva än de jag skriver nu, och en kort bok går självklart snabbare än en lång.

Men bara för att man redan skrivit tjugo böcker betyder inte det att det är lätt att börja på ännu en. Tvärtom, faktiskt. Jag tror att jag bävar mycket mer för att sätta igång med nya projekt i dag än jag gjorde då, för en sådär tio år sen.

Man vet liksom fortfarande inte om det kommer att bli något. Oavsett hur väl förberedd man är, med synopsis och tidslinjer och allt vad man kan komma på, så finns det fortfarande en risk att det inte funkar.

Jag började på en ny roman för inte så länge sen. Jag har haft den i huvudet ganska länge, men inte vågat börja skriva på den. Innan jag började på den var jag i går med ett annat projekt som jag trodde skulle bli ”lätt”. Det visade sig att det inte var det. Inte för att jag inte visste vad som skulle hända, eller för att jag inte kunde skriva på det. Det blev bara inte bra. Det fanns ingen lust i texten. Det blev segt och intetsägande. Så jag la av med det, och plockade fram den där andra idén i stället.

Än så länge har det gått ganska bra. Det är roligare att skriva på, texten flyter på bättre. Jag känner att jag själv blir intresserad av vad som ska hända härnäst.

Men trots det så är det ändå inte säkert att det blir något … Men det är en risk man får ta i den här branschen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar