Nya projekt på gång!

Det här med nya projekt är alltid lite läskigt. Hur mycket vågar man egentligen avslöja? Man vet ju aldrig om det blir något av det?

Just nu har jag några nya intressanta projekt på gång. Dels är det en ny serie (!) för ungdomar som ska komma ut på Hegas förlag med start till hösten. Jag kan säga så mycket att det antagligen blir tre böcker och att alla har olika huvudpersoner, men ändå utspelar sig på samma plats. Och det finns hästar med.

Sen kommer jag att börja redigera ett manus som jag hoppas ska bli första boken i min nya mellanåldersserie. Det kommer fortfarande att vara skräck, men nu har vi förflyttat oss in i stan i stället. Och första boken kommer att handla om vampyrer. Men mer än så ska jag nog inte säga om den.

Så jag har en hel del att göra framöver.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Spelifierade textsamtal på högstadiet

Här finns ett jättebra exempel på hur man kan jobba med böcker i klasser där eleverna behöver stärka sin läsförmåga. Tobias Gard jobbar i det här exemplet utifrån min bok Miras hemlighet och får eleverna att diskutera och engagera sig i bokens handling genom interaktiva textsamtal.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ny bok om Agnes och Noel!

Nu är det klart att den fjärde (och möjligen sista!) boken om Agnes och Noel kommer ut till hösten. Den heter Borgruinen.

Det här kommer att vara den sista boken om Agnes och Noel i den här formen. Men kanske dyker någon av dem upp igen. Är det något jag lärt mig av skrivandet så är det att aldrig säga aldrig.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tillbaka i skolbänken

Det är över tio år sen jag gick någon sorts skrivutbildning senast, men i höst är det dags igen. Efter lång och intensiv betänketid så bestämde jag mig till slut för att söka till skrivpedagoglinjen vid Skurups folkhögskola, och i förra veckan fick jag veta att jag kommit in på utbildningen.

Jag har i många år trott att jag inte behövde en skrivpedagogutbildning. Jag har trots allt jobbat med att lära ut skrivande i snart 13 år. Men sen tänkte jag ett varv till och ångrade mig. Som barn- och ungdomsboksförfattare ser mina skrivworskshops något annorlunda ut från de skrivarcirklar för vuxna som jag började undervisa på. Och jag har kommit fram till att jag behöver fler verktyg. Mina workshops är förvisso rätt bra som de är, men jag tror ändå att det går att höja kvalitén ytterligare.

Så därför sätter jag mig i skolbänken igen. Det ska bli riktigt spännande faktisk och kul att få jobba med skrivande i en större grupp igen. Det var ett tag sen.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Flexibilitet

Det är runt 24 – 28 grader varmt i Halmstad just nu, och helt ärligt känns det som slöseri att sitta inne och skriva när det är så vackert väder ute. Så jag sitter på balkongen i stället, bakom ett solskydd som består av ett lakan och som ändå släpper igenom tillräckligt med ljus för att det ska bli irriterande blänk i datorskärmen.

Men jag sitter här ändå, för vem vet när jag får tillfälle till det nästa gång. Och det går rätt okej, fast det är varmt och jag fortfarande inte har så värst mycket lust. Det känns mer än lovligt konstigt att sitta och försöka skriva läskiga berättelser i solsken, men det går det också. Det är liksom mitt jobb att försöka få det att funka ändå.

Man måste vara lite flexibel i det här yrket.

Det finns de som hävdar att de bara kan skriva på en speciell plats, kanske också enbart vid vissa tider på dygnet. Jag tycker att det låter opraktiskt. Jag kan faktiskt skriva lite var som helst, när som helst. Jag har skrivit på tåg, på bussar, på caféer och bibliotek och hotellrum och ja, på balkonger. Jag skaffade mig min första laptop just för att kunna vara flexibel. För att kunna ta arbetet med mig, om jag ville.

Och nånstans är det ju också ett privilegium, det här att själv kunna välja sin arbetsplats för dagen. Så varför inte balkongen?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

När inspirationen tryter

De senaste veckorna har jag ärligt talat haft väldigt liten lust till att skriva. Jag har till och med gått och funderat på om det är dags att skita i det här nu och skaffa mig ett riktigt jobb. Ett sånt med fasta tider och fast lön där någon säger åt mig vad jag ska göra i stället för att jag måste hitta på allt själv hela tiden.

Jag har haft såna perioder förr, jag vet det. Och jag vet att de ger med sig med tiden. Men det är ändå jobbigt. För jag kan ju inte bara sluta skriva för att jag inte har lust längre. Det ligger ett halvfärdigt manus i datorn, som nog faktiskt har potential till att bli en rätt häftig bok. Om jag får ordning på det det vill säga. Och det är väl det som är problemet just nu, att jag inte känner att jag har ordning på mina grejer.

Jag vet redan nu att manuset kommer att behöva omarbetas en hel del, och att mycket av det jag redan skrivit kommer att behöva strykas eller skrivas om. Men det är egentligen okej. Nästan alla mina manus är såna, de blir aldrig riktigt bra förrän jag fått gå igenom och ändra en massa minst två gånger.

Jag vet allt det där, men ändå så gnager tvivlen i mig. Varför håller jag på med den här galenskapen?

Samtidigt håller jag på att läsa Elizabeth Gilberts bok Stor magi, och hon ger i alla fall svar på en del av frågorna. Jag håller på med det här för att det trots allt är det bästa jag vet. Till och med när inspirationen tryter och jag hellre vill kolla på snygga modellhästar än att skriva, så vet jag att jag måste fortsätta. I alla fall lite grann. Några meningar bara, en halv sida … något, vad som helst.

I går ägnade jag nästan en hel dag åt att göra allt annat än att skriva. Jag skrev någon mening, lämnade sen manuset och gjorde något annat, skrev en mening till, lämnade, kom tillbaka och skrev lite till, och så höll jag på. Det var först mot slutet av arbetsdagen, runt klockan fyra, som jag hittade något sorts flyt och lyckades skriva över en sida.

I dag känns det som att det kommer att bli ungefär samma. Men jag försöker att inte göra så stor grej av det. Så här är det ibland. Det hör till. Jag vet att det går ändå. Det är bara till att skriva en mening, bara en. Och sen kanske en till, och en till, och en till …

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Efter att du har skrivit klart …

Förra onsdagen satt jag med en liten härlig skrivargrupp och pratade en massa om redigering, det vill säga efterarbetet med en text. Egentligen var väl tanken att vi skulle producera text under de där två timmarna, men det gör vi ju massor av nästan varje gång vi träffas. Så i stället blev det ett samtal om det som kommer efteråt.

För jag tror att alla som på allvar gillar att skriva någon gång måste stanna upp i skrivandet och fråga sig vad det egentligen ska bli av all text. Ska den bara ligga i byrålådan, eller ska det bli något mer?

Det är för all del inget fel på byrålådan, vare sig den är fysisk eller digital. Min är full av texter som aldrig kommit längre, texter som varit övningar, eller skrivna mest på skoj. Men vill jag att mina texter ska bli mer än det så krävs det redigering. Det krävs ett efterarbete, och för min del är det helt nödvändigt för att det över huvud taget ska bli en bok.

När jag skriver mina första utkast är jag väldigt tillåtande. Jag har en ungefärlig plan, men jag är också öppen för infall. Ibland visar sig de där infallen vara genialiska och de blir en bärande del av berättelsen. Ibland är de bara villospår som jag måste rensa bort när själva skrivandet är klart. Det går sällan att veta vad som är vad på förhand.

Jag gör ofta flera omgångar med redigering. Först en grov genomgång där jag gör ganska kraftiga ändringar, tar bort stora stycken, stryker hela scener och till och med kapitel. När det är gjort måste jag lappa ihop berättelsen igen, så att det inte ska synas att jag tagit bort något. Andra redigeringsomgången går ut på att kontrollera så att det verkligen blivit rätt, att det inte finns några rester kvar av det som kasserats. Först när det är gjort vågar jag visa fram manuset för andra.

Sen går jag igenom igen och igen, tills det bara är smågrejer kvar att pilla på. Då vet jag att det börjar bli bra.

Det kan vara en lång och ganska tidskrävande process, men texten blir alltid bättre på grund av det. Är det inte svårt att kasta så mycket? undrar någon. Ja, och nej. Vid det här laget har jag fått en ganska osentimental inställning till mina texter. Och det går alltid att spara tidiga versioner i datorn, om jag skulle ångra mig och vilja sätta tillbaka något jag tagit bort.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar