Det finns bra veckor. Som förra veckan till exempel. Jag skrev massor på mitt hästboksprojekt, skrev en recension, fixade tre skrivarcirklar utan problem och toppade alltsammans med bokutgivning och skumpa.
När man haft en sån bra vecka tycker man lätt att alla veckor ska vara lika bra i fortsättningen. Det är de tyvärr inte.
Till exempel kan de bli så här: Fullt upp med 100 smågrejer som ska fixas på måndagen, hinner inte skriva något annat än mejl. Bryter ihop i en liten stresshög och försöker komma ihåg hur man andas. Sticker iväg och håller skrivarcirkel. Fortsätter med fler grejer som ska fixas på tisdagen, men tvingas lägga ner halvvägs på grund av plötslig sjukdom. Sticker iväg och håller bokcirkel ändå. Kommer hem och är jättesjuk och kan inte göra annat än ligga på soffan och vara ynklig. Fortsätter att vara sjuk under onsdagen men envisas ändå med att hålla skrivarcirkel på kvällen eftersom det blir för mycket jobb att ställa in. Är fortfarande lite sjuk på torsdagen, men ignorerar det för nu är det ju ändå inte så mycket kvar. Håller först en bokcirkel och sen en skrivarcirkel på torsdagskvällen, hämtar 10 kilo böcker och går sen hem och kollapsar i en hög på soffan.
Och ungefär där är jag nu. Jag har inte orkat skriva ett ord på mitt hästboksprojekt. Jag har inte ens orkat titta på det. Å andra sidan uppvägde känslan av att se min bok på riktigt för första gången det mesta tråkiga. I dag blir det mer jobb, åtminstone några timmar med planering inför kommande cirklar och en temakväll och kanske lite skrivande också, om jag orkar. Till helgen kommer jag att koncentrerar mig på att ligga raklång i soffan. Känns lagom ansträngande just nu.
Camilla Jönsson 